Pubbel bubbel

Tänkte bara tipsa om en cool sida för den som sitter hemma i sitt pörte och drömmer om att få publicera en tjusig tidning. Issuu är en sida där man kan publicera saker digitalt, på ett macifierat manér.

Om inte annat kan man ju ”bläddra” lite i de fina tidningarna som alla andra har gjort.

Sschhh..!

Håller med om föregående talare att det är lätt att det blir stiltje här i bloggen, men man känner ju kärleken ändå liksom.

Trots denna förmildrande omständighet vill jag ändå dra mitt strå till the stack. Jag pluggar till bibliotekarie för tillfället. Det yrket vet vi alla innebär att man måste bära kofta, glasögon och tofflor på jobbet, hyssja åt folk och skylla på arbetsskada, samt ha helt otippade sadomasochistiska sexuella preferenser. Dessutom innebär det att man jobbar på bibliotek.

Bibliotek kan innebära folkbiblioteket i Skönsmohuset, men det finns även ännu coolare lokaler man kan inhysa stora organiserade samlingar böcker i. Tänkte därför dela med mig av lite av den underskattade ögongodiskategorin: Biblioteksarkitektur. Antik arbetsmiljö FTW!

http://curiousexpeditions.org/?p=78#more-78

(PS. Länkningen verkar inte funka. Däremot gör länken det. Klipp och klistra!)

Julkalendern dag 8

Droger är dålit

Hittade en video med en tjej som kunde sjunga ”Drug’s don’t work” på ett övertygande sätt med coolt vibrato också och allt. Tänkte dela med mig lite.

Kort korti kort kort… film.

Den här bloggen är rolig! För det är så många snälla som gör så många saker.

En annan sak som är rolig är att den 21-26 oktober är det den 27:e Uppsala Internationella Kortfilmsfestival. För då kan man kolla på massa kortfilm.

En tredje sak som är rolig är att jag ska presentera ett flertal av kortfilmssektionerna och leda publikfrågestunder med en och annan regissör.
För då får jag vara cool och säga saker på både engelska och svenska och ”Enjoy the show!” och ”Hur tänkte du när du gjorde den här filmen?”.

How slow the moments go

Som Mikael skrev i ett tidigare inlägg så plägade han emigrera till en stuga i de småländska skogarna, sätta sig ner i en månad och tänka igenom saker och ting som han aldrig tänkt igenom saker och ting förr. Som hans enda (detta är inte sant, men jag vill vara speciell) kontakt med omvärlden känner jag mig skyldig att meddela att han nu tagit sig ner dit. Med sig har han nio miljoner böcker av både skönlitterärt, facklitterärt och undervisande slag, en gitarr, en kamera, INGA cigaretter och… ett gott humör. Typ. Framtiden får utvisa vad som kommer av allt detta.

Hittills har det iallafall resulterat i en efterlämnad flickvän som hasar sig igenom kärlekslösa dagar fulla av längtan, ångest och nedbitna naglar… Eller nej, det är inte så illa, men jag har åtminstone passat på att sjunga en massa blues – för det är sånt efterlämnade flickvänner gör. Även om jag inte känner mig smärtsamt melankolisk än så länge så har jag trots det utvecklat en misstanke om att själva sjungandet av the blues hindrar känslan av the blues från är skifta till svart, om det nu skulle gå så illa.

Här kommer en som har speciellt katarsisk effekt. Min version finns på min blogg (skulle gärna lagt upp den här, men det går inte att lägga upp musikfiler om man inte ligger med någon på wordpress). Annars avnjuter man med fördel sköna Julie Londons version. Hon sjunger som om hon redan vore död av tristess. Love it.